"Kastratbollen"

"Kastratbollen"

20 kr/st pengarna går till vårt projekt kastrera mera

där vi försöker kastrera och minska landets hemlösa katter.

Vid fara rädda oss! Katt.

Vid fara rädda oss! Vi är .......

Laminerad skylt med texten "Stäng inte dörren! Annars kissar jag kanske i dina skor" Storleken är i ca A6 format.
25 kr st. + porto

Berättelsen om katten Mia

Det var en gång en gammal man, några år från 100 och hans gamla katt, en bestämd men godmodig dam på 9 år, med namnet Mia. De delade sin tid och hon var hans ögonsten.

Men det kom en dag när mannen blev tvungen att flytta till ett hem där han kunde få mer hjälp och dit kunde inte Mia få följa med. Så småningom hamnade hon istället på Djurskyddets katthem på Hallströmsgatan. Om det tyckte hon inte. För mycket katter och var fanns hennes älskade husse? Det var lätt att förstå att Mia var butter och drog sig undan, trots att hon fick egna förmåner och extra frihet, så låg hon för det mesta i en igloo, ett slags hus av tyg. Vi förstod snart att det här inte skulle bli lätt, hon hade både åldern och sitt sätt emot sig.

Ibland kom husse och hälsade på. Det var högtidsstunder, de var för sig själva i köket, hon satt på hans rullator och spann, mycket nöjd med att husse var på plats. Besöken glesnade med tiden i takt med att husses ork tröt.

På ett annat håll fanns ett pansionerat par vars högt älskade katt på grund av sjukdom inte fanns kvar i livet längre. Sorgen låg tung över huset, det blev tyst och kallt. Överallt dök minnena upp från tiden som varit, alla små händelser. Det var en mörk tid. Men hur det var så började tankarna gro att återigen öppna sitt hem för en katt behövde dem. Det fanns mycket hjärte-värme inte bara för varandra utan det räckte gott och väl till för någon mer, tid fanns och plats. Sagt och gjort, Djurskyddet kontaktades, de sa att de mycket väl kan ta en "svår" katt, varför inte en riktig butterbytta!

Som en sådan uppförde sig Mia mot alla presumtiva nya hem när de blev presenterade för henne. Hon väntade ju på sin husse, kunde ingen förstå det? Hon var inte intresserad. När paret kom in hände just samma sak, hon fräste och slog ut med tassen: Stick! Visst blev de lite fundersamma men de kände ändå för Mia och så fick det bli. En vecka senare var det klart och Mia flyttade in. Första veckan kollade hon misstänksamt var alla andra katter fanns, när hon konstaterat att det var tomt på "odjur" kunde hon börja äta och flytta från platsen under sängen där hon tillbringat den mesta tiden.

Ett halvår senare hade Mia blommat ut till den mest charmiga katt man kan tänka sig, återigen är hon någons ögonsten, hon har fått alla möjliga sorts vanor och kör med husse som så gärna gör henne till viljes. Det blir busrace från källaren upp till andra våningen och mattor verkar vara till för att sladda på. När husse vilar middag passar det väl att sova på hans mage. Det blir promenader när damen ifråga tycker vädret är passande och mycket annat. Ja bättre kunde det inte bli.

Något de gärna ville delge den gamla mannen som tidigare var Mias husse. Så de skickade ett brev till honom och berättade, samt skickade några bilder på Mia och hennes nya liv. Han blev så lycklig och visade bilderna så alla kunde se vilken fin katt han haft. Nu hade hans Mia det bra. Nu kunde han vara lugn.
En månad senare kunde man läsa en annons i tidningen att den gamla mannen gått bort, 98 år gammal.
Vi hoppas innerligt att Mia har många fina år kvar med sin nya matte och husse och att den gamla husse kan följa henne från sin himmel!

Nedskrivet av Ordförande Ylva Lindgren.

Semester

Mellan den 11-17 juli har Hjärtetassen semmesterstängt och inga nya beställningar packas och skickas. Man kan fortfarande beställa men de tas om hand igen den 18. I viss måna kan jag kanske svara på mail under denna tid men det är inte säkert.

Hjärtetassen på facebook

För er som har facebook kan jag glädja er med att vi numera finns där också.

Tass Pia Puma

Östgötakatterna

Foto: Malin Johansson

Östgötakatterna håller på med en koloni just nu som kallas A-kolonin. De är i stort behov av pengar för kastreringar mm och jourhem, permanenta hem men också läkehem dit katterna får komma efter kastreringen.
Dessa katter verkar inte vara helt skygga utan bara riktigt blyga så med rätt tålamod och mjukt bemötande kan de snart kunna bli sociala missar, men samtidigt är det viktigt att veta att man inte får hem en helt tam misse utan man måste ha förstående att dessa katter behöver sin tid att lita på människor.
Gå gärna in på deras blogg och läs, där finns även berättelser från läkehemmen, framgånmgar med missarna och allt. De är helt underbara missar som verkligen behöver komma in i värmen.

Därför har jag bestämt att den första utbetalningen från Hjärtetassen ska tillfalla A-kolonin i Östgötakatterna och de kommer att få 1000 kr som de kan använda på kastreringar. Det blir i alla fall en honkastrering och inga mer bebbar för den.

Är ni intresserade att hjälpa Malin med Östgötakatterna och ni bor i närheten, vill adoptera en missa kontakta henne. det är verkligen en tjej vars hjärta slår många extraslag för dessa missar.

Paket med posten

Häromdagen låg det en lapp bland posten om att jag hade ett paket att hämta ut. Jag hade ju inte beställt något så jag blev ju lite frågande men trodde det kanske var någon av mina tillverkare som skickat kattleksaker.

Väl hemma öppnar jag paketet och döm min förvåning när det ligger flera läckra garner i det till just leksakstillverkning för Hjärtetassen. Sånt gillar vi och blir enormt glada för. Så här ska det tillverkas och bli en massa fint till missarna.