Berättelsen om katten Mia

Det var en gång en gammal man, några år från 100 och hans gamla katt, en bestämd men godmodig dam på 9 år, med namnet Mia. De delade sin tid och hon var hans ögonsten.

Men det kom en dag när mannen blev tvungen att flytta till ett hem där han kunde få mer hjälp och dit kunde inte Mia få följa med. Så småningom hamnade hon istället på Djurskyddets katthem på Hallströmsgatan. Om det tyckte hon inte. För mycket katter och var fanns hennes älskade husse? Det var lätt att förstå att Mia var butter och drog sig undan, trots att hon fick egna förmåner och extra frihet, så låg hon för det mesta i en igloo, ett slags hus av tyg. Vi förstod snart att det här inte skulle bli lätt, hon hade både åldern och sitt sätt emot sig.

Ibland kom husse och hälsade på. Det var högtidsstunder, de var för sig själva i köket, hon satt på hans rullator och spann, mycket nöjd med att husse var på plats. Besöken glesnade med tiden i takt med att husses ork tröt.

På ett annat håll fanns ett pansionerat par vars högt älskade katt på grund av sjukdom inte fanns kvar i livet längre. Sorgen låg tung över huset, det blev tyst och kallt. Överallt dök minnena upp från tiden som varit, alla små händelser. Det var en mörk tid. Men hur det var så började tankarna gro att återigen öppna sitt hem för en katt behövde dem. Det fanns mycket hjärte-värme inte bara för varandra utan det räckte gott och väl till för någon mer, tid fanns och plats. Sagt och gjort, Djurskyddet kontaktades, de sa att de mycket väl kan ta en "svår" katt, varför inte en riktig butterbytta!

Som en sådan uppförde sig Mia mot alla presumtiva nya hem när de blev presenterade för henne. Hon väntade ju på sin husse, kunde ingen förstå det? Hon var inte intresserad. När paret kom in hände just samma sak, hon fräste och slog ut med tassen: Stick! Visst blev de lite fundersamma men de kände ändå för Mia och så fick det bli. En vecka senare var det klart och Mia flyttade in. Första veckan kollade hon misstänksamt var alla andra katter fanns, när hon konstaterat att det var tomt på "odjur" kunde hon börja äta och flytta från platsen under sängen där hon tillbringat den mesta tiden.

Ett halvår senare hade Mia blommat ut till den mest charmiga katt man kan tänka sig, återigen är hon någons ögonsten, hon har fått alla möjliga sorts vanor och kör med husse som så gärna gör henne till viljes. Det blir busrace från källaren upp till andra våningen och mattor verkar vara till för att sladda på. När husse vilar middag passar det väl att sova på hans mage. Det blir promenader när damen ifråga tycker vädret är passande och mycket annat. Ja bättre kunde det inte bli.

Något de gärna ville delge den gamla mannen som tidigare var Mias husse. Så de skickade ett brev till honom och berättade, samt skickade några bilder på Mia och hennes nya liv. Han blev så lycklig och visade bilderna så alla kunde se vilken fin katt han haft. Nu hade hans Mia det bra. Nu kunde han vara lugn.
En månad senare kunde man läsa en annons i tidningen att den gamla mannen gått bort, 98 år gammal.
Vi hoppas innerligt att Mia har många fina år kvar med sin nya matte och husse och att den gamla husse kan följa henne från sin himmel!

Nedskrivet av Ordförande Ylva Lindgren.

TNR

TNR-Trap-Neuter-return eller som man kan säga på svenska Fånga-Kastrera-Släpp tillbaka.

Landets katthem är överfulla med katter och lite överallt finns det dessa kattkolonier. Lösningen på problemet finns om man bara vill ta den till sig men tyvärr vill många bara se kortsiktigt. Att skjuta av en kattkoloni är aldrig en bra lösning. När det blir färre katter i området så ökar mängden föda och reviren vilket gör att de katter som inte råkar hamna framför kommunjägarens bössa åter kan frodas och snart så är det samma visa igen när nya kullar sett dagens ljus.

Lösningen är på sikt men det är lyckosam. Flera kattföreningar har sedan ett tag tillbaka lyckats med just TNR och främst i ledet är Göteborgs katthjälp.

Nu är det ju inte så att man bara släpper tillbaka katterna, oftast är dessa katter som levt generation efter generation ute utan direkt kontakt med männikor. De lämnas inte åt sitt öde utan i en TNR koloni finns det människor som kommer och ger dem mat, ser till att de har skydd att söka för väder och vind mm.

Vill du veta mer så kika in på legalisera TNR nu! Här kan du även se vilka föreningar bl.a som stödjer just TNR.

Alla katter har rätt att leva.

Snörvlas vänner

Emma driver Ronnebys hittekatter & Co i eget regi och är även en av de människor som jobbar med skygga och utsatta katter.
En av de kolonier som hon jobbar med är den som heter Snörvlas vänner, det är en koloni som håller till i ett sommarstugeområde.
Snörvlas dök upp i kolonin mager, luggsliten och med kattsnuva. Han var ingen vacker syn men hade det där lilla extra som man faller för när ens hjärta klappar för de där gamla herrarna som varit med om en del.
Snörvlas har nu fått behandling för sin kattsnuva och anses frisk från den. Njur och lever värden som tog visade sig vara bra och även hans hjärta så nu kan han troligen snart även kastreras. Däremot så verkar det som om denna herre har FORL så framöver kan det bli så att de är tvungen att ta bort någon tand. Förutom det så äter han och tar det lugnt i tryggheten.

Förutom Snörvlas uppvisa flera av de andra symtom på kattsnuva och behöver behandling och Pappi (son till Snörvlas) visar såg också ha FORL. Allt detta kostar mycket pengar så vill ni stödja Emma och hennes arbete kan ni sätta in pengar på hennes bg eller pg. Ni kan även läsa om hennes arbete på hennes sida.

Uppdatering; Efter prover visade det sig att det inte var kattsnuva utan Mycoplasma Felis, en långdragen influensa som kan komma tillbaka i omgångar.

Bg 472-2047
Pg 59 25 72-2

Dessa katter går att bota och kan på så sätt få chansen att leva ett värdigt liv.

Bilder och text kommer från Ronnebys hittekatter.